Ja, jag ligger ju hejdlöst efter med uppdateringarna här i tråden, men förra påsken var det dags att byta kopplingen. Under en tid hade jag upplevt att problemet med att det inte gick att frikoppla helt hade tilltagit och det var dags att göra något åt saken. Allt tycktes bra till en början, men effekten var dessvärre övergående och idag, ett och ett halvt år senare, är det nästan lika illa igen.
Här kommer i alla fall några bilder. De är lite risiga eftersom jag för dagen bara hade en urgammal mobil att plåta med, men lite kan man se i alla fall.
Dags att sätta igång. Sexan tar mycket plats på längden i motorrummet och det visar sig bli ganska knixigt att lyckas vinkla ner den så mycket att det går att få ner växellådan.
En klämma om kopplingscylindern för att hålla ihop den när pedalen är bortkopplad.
Det faktum att kopplingen "hackar" när man startar på 1:an och backen fick sin förklaring vid demonteringen av svänghjulet. Det verkade sitta i någon sort gummiupphängning som glappade märkbart. Eftersom vi inte hade någon sådan del till hands blev det tyvärr att montera tillbaka den i befintligt skick.
Vi hittade aldrig någon tydlig förklaring till varför det inte gick att koppla ur till 100%. Lamellerna var lite slitna, men på inget vis helt slut. Solfjädern verkade helt oskadad.
I spåren där lamellerna löper satt det en massa smuts och stelnat fett som jag skrapade bort efter bästa förmåga.
Något centreringsdorn hade vi inte utan fick svarva till ett i rätt dimensioner.
När så allt var klart tyckte jag att kopplingen kändes helt bra. Under de 1,5 år och ca 2000 mil som gått sedan dess har dock allt successivt återgått till hur det var tidigare: trots pedalen i botten kopplar det inte ur helt. Ett misstag kan ha varit att inte fetta in axeln igen. Vi var rädda för att fettet skulle stelna och ställa till nya problem.
Innan jag eventuellt plockar ner kopplingen igen skulle jag dock vilja ha tag i nya synkringar, något som verkar stört omöjligt till M90. 3:ans synkring är troligen sliten eftersom motståndet i spaken är större där än vi andra växlingar. Jag dubbeltrampar för det mesta för att det känns bättre i spaken.