[PetePetrol]

Om du menar en stämning på domstolsnivå, så finns det nog ingen åklagare som kommer att väcka åtal i detta ärende. Eller menade du Allmänna Reklamationsnämnden, ARN?

[Mamel]

Åklagare? Det är ett tvistemål förstås, inget brottmål. Talan väcks genom att man inger en stämningsansökan till tingsrätten.

ARN hade varit en möjlighet, men kompetensen där är skiftande och dessutom vet man inte om bilfirman kommer att följa ARN:s rekommendation.

[Lövet]

Ytterligare en uppdatering: I morse skickade jag över ett utkast till stämningsansökan till bilfirman. Fick svar nu för en timme sedan, men inte från bilfirman utan från bilens förre ägare(!) som skriver att han vill ersätta mig. Det blir bara mer och mer absurt detta.

Ägaren och firman är bekanta till varandra? De kanske vill undvika rätten dels av pengaskäl men också för att det tar tid från viktigare saker.

[Mamel]

Nu händer det ytterligare saker. Den förre ägaren - som helt uppenbart har något ihop med bilfirman - tog tillbaka sitt erbjudande. I stället ringde firmans vd en timme senare och uppgav att man skulle betala hela beloppet inkl. dröjsmålsränta. Vi får väl se hur det går.

Det här har tagit mig tre månader och ett otal mejl och telefonsamtal. Inte förrän jag gjorde ett utkast till stämningsansökan tog det skruv. Det är irriterande. Nu är jag jurist och vet hur man gör, men en lekman hade nog tvingats bita i det sura äpplet.

[Mamel]

Sista uppdateringen: I dag har bilfirman betalat.

[pellemando]

Snyggt!

Så sjukt att dom ska orma sig så! Har en svåger som sitter i liknande sits, men det är som du säger, är man lekman är man körd tyvärr. Fast man har lagen på sin sida.

[Mamel]

Ja, det är irriterande faktiskt. Kalkylen var antagligen att jag inte skulle orka bråka om ett så litet belopp. Och det kunde mycket väl ha varit en riktig kalkyl, jag tvekade om jag verkligen skulle stämma dem. Till saken hör att om värdet av tvisten understiger ett halvt basbelopp, som det gjorde i detta fall, får man inte ersättning för sina rättegångskostnader även om man vinner, annat än i mycket begränsad omfattning. Så räknat i nedlagd tid kostar ofta mer än det smakar, även om man vinner.

[Lövet]

Ja, det är irriterande faktiskt. Kalkylen var antagligen att jag inte skulle orka bråka om ett så litet belopp. Och det kunde mycket väl ha varit en riktig kalkyl, jag tvekade om jag verkligen skulle stämma dem. Till saken hör att om värdet av tvisten understiger ett halvt basbelopp, som det gjorde i detta fall, får man inte ersättning för sina rättegångskostnader även om man vinner, annat än i mycket begränsad omfattning. Så räknat i nedlagd tid kostar ofta mer än det smakar, även om man vinner.

Fast man gör också en samhällsinsats när man sträcker upp en bilhandlare. Det är otroligt att det fuskas så mycket. Reglerna är ju väldigt tydliga. Min bild är att man vinner tämligen enkelt - om man orkar.

Sen måste man som köpare ha viss realism i sina förväntningar och krav också. I svensk lagstiftning har vi ju inte något större utrymme för kompensation "bara för att". Det är ju ersättning för faktiska kostnader det handlar om, det har många inte förstått riktigt.