- mån 20 feb 2017, 05:37
#1151084
Hösten 92 var räntan 500% i någon dag.
Jag minns många som hade lånat 1,5 milj. för tomt med nybyggd villa. Det var mkt pengar på den tiden. Sedan förlorade den ene (i bästa fall den ene) jobbet. Vad som hände då var att banken sa upp lånet eftersom en person inte kunde själv dra runt alla kostnader och ränta med amorteringar. Med en bankränta på 10% i bästa fall rörde sig bara räntan om stora summor. Sedan fick huset säljas för kanske 700.000. Familjen fick flytta till billig lägenhet i ytterområdena och satt med 700.000 kr i skuld och inget hus. Sedan blev det
personliga konkurser och tragedier.
Vad som sedan hände var att ett fåtal med kontanter kunde köpa billig nybyggd villa. Eller en familj med säkra jobb kunde köpa villa. Jag vågade inte köpa hus då och låna osv. Men jag köpte av en bank, en stor fin båt för 25.000 kr kontant, som hade kostat 150.000 kr några år tidigare. Båtlån med personlig konkurs låg bakom.
I mitten av 70-talet var det en light-version av vad som hände 1992, p.g.a. oljekrisen. Men det är en annan historia.
Nu har det gått 21 år sedan 1996 när det började ordna upp sig med ekonomin, förutom en mycket kort lågkonjunktur 2008.
Hur många år till nästa stora fall med personliga konkurser och höga räntor? Vad gissar ni? Jag gissar på senåret 2020 eller tidigt 2021.
Volvopowertrain skrev:Jobbar inom industrin och mina arbetskamrater är födda från 50-talet till 80-talister och den största skillnaden är att 50-talisten har som mål att vara skuldfri vid pensionering och att det tankesättet suddas ut ju yngre personen är. 80-talisten bryr sig inte om hur stor skulden är utan bara hur mycket månadskostnaden är och har allt på autogiro. 80-talisten lånar inte till bilen utan leasarl bilen för då slipper man 20-30% i insats och plockar gärna på några extra utrpkt för det blev ju "bara" x kr mer/ mån. Vi jobbar på ett av det bäst betalda metalljobben på fabriken, mycket OB, jour, och övertid för den som vill. Det är många av dessa 70 och 80-talister som inte har någon buffert och har det tufft jan/feb för att dem handlade julkkapparna den 23 dec för att lönen kom då. Jag anser inte heller att dagen låga ränta är det farliga utan det blir när nästa lågkonjuktur kommer och deras sambo blir varslad och skiftgången/jouren/övertiden på jobbet försvinner och man sitter med högt belånat hus och ett leasingavtal på en bil för 500". Hade arbetskamrater som fick gå ifrån hus med skuld och skilsmässa som följd vid lågkonjunkturen 91-93 och betalar än idag på det lånet. Var 18år -92 när detta hände och bestämde mig då för att jag aldrig ska låna till konsumtion.Detta var skakande:
Hösten 92 var räntan 500% i någon dag.
Jag minns många som hade lånat 1,5 milj. för tomt med nybyggd villa. Det var mkt pengar på den tiden. Sedan förlorade den ene (i bästa fall den ene) jobbet. Vad som hände då var att banken sa upp lånet eftersom en person inte kunde själv dra runt alla kostnader och ränta med amorteringar. Med en bankränta på 10% i bästa fall rörde sig bara räntan om stora summor. Sedan fick huset säljas för kanske 700.000. Familjen fick flytta till billig lägenhet i ytterområdena och satt med 700.000 kr i skuld och inget hus. Sedan blev det
personliga konkurser och tragedier.
Vad som sedan hände var att ett fåtal med kontanter kunde köpa billig nybyggd villa. Eller en familj med säkra jobb kunde köpa villa. Jag vågade inte köpa hus då och låna osv. Men jag köpte av en bank, en stor fin båt för 25.000 kr kontant, som hade kostat 150.000 kr några år tidigare. Båtlån med personlig konkurs låg bakom.
I mitten av 70-talet var det en light-version av vad som hände 1992, p.g.a. oljekrisen. Men det är en annan historia.
Nu har det gått 21 år sedan 1996 när det började ordna upp sig med ekonomin, förutom en mycket kort lågkonjunktur 2008.
Hur många år till nästa stora fall med personliga konkurser och höga räntor? Vad gissar ni? Jag gissar på senåret 2020 eller tidigt 2021.