- lör 16 jul 2016, 23:20
#1093838
Efter att länge tänkt att jag inte ska ha någon tråd om min bil här på grund av att det tar för mycket tid så är jag nu tvungen att ge med mig. Jag har blivit alldeles för inspirerad av andra trådar här och vill nu ha en egen tråd. Så låt mig presentera min Volvo 240, Ragnarröd!
Bilen är som sagt en Volvo 240 från den andra halvan av 1988, alltså en sen 88 som brukar kallas 88b. Den har därmed LH2.4. Motorn är en B230F och till sin hjälp har den en M47-låda. Inget särskilt men allt funkar klockrent, än så länge. Det enda som är lite speciellt med denna bil är att den är av Blackline-utgåva. Detta innebär att den kom med svarta dekorlister, centrallås, växelspaksdamask i läder, mörkgrå inredning, elhissar i fram, ett blackline-märke på bakluckan samt turbinfälgar (Corona). Fast jag har just nu turbo-fälgar (Virgo). Tycker de är lite snyggare men en vacker dag ska jag införskaffa Coronafälgar. De är snygga de med samt så är jag svag för orginaldetaljer.
Namnet Ragnarröd kanske låter lite lustigt, och fult om man må tycka så men jag gillar det. Anledning till att bilen fick detta namn är för att jag ville ha ett unikt namn och började fundera. Bilen är röd, en lite gubbig bil men ändå tuff på något vis. Ragnar är ett gubbigt namn och ragnarrök låter tufft. Varför inte Ragnarröd? Det fick bli så.
Ragnarröd införskaffade jag i början av februari detta år. Bara ett halvår innan var jag inte ett dugg intresserad av Volvobilar och kunde aldrig se mig med en Volvo 240, men så en vacker dag satt jag på jobbet och läste en Nostalgiatidning. Jag kanske såg någon artikel om en 240 samt några intressanta annonser och så helst plöstligt som en blixt från en klar himmel var jag förälskad. Volvo 240 var mina drömmars bil. Dock hade jag en annan bil och det fanns inte plats för en till så det enda jag kunde göra var att drömma om vackra 240:s. Trots det dök chansen upp tidigare än vad jag hade kunnat tro (tyvärr p.g.a. en dikeskörning) och jag slog till på första bästa 240 som jag erbjöds. Det var Ragnarröd. Resan hem gick på ett bar dubbdäck och ett par sommardäck och det blev en äventyrlig resan hem. Generatorn laddade inte och jag körde utan framljusen på så länge som möjligt. Men i februari blir det snabbt mörkt och jag var tvungen att se var jag körde. Det gick bra ända tills jag var ungefär en mil hemifrån. Ljuset hade flackat ett litet tag och alla mätare hade redan flippat ur så jag visste att slutet var nära. Helt plötsligt var jag stående i en korsning. Batteriet var slut. Jag fick ringa på hjälp och efter bra tag och mycket jobb var bilen äntligen hemma. Den hade sina brister, varav laddningen var en brist, men priset tyckte jag var bra och jag hade möjlighet att låna en annan bil under tiden jag fixade denna. Jag skriver mer om vad som har fixats sedan bilen införskaffades samt vad som ska fixas den kommande tidigare i ett senare inlägg. Fler bilder kommer också. Denna trod kommer jag uppdatera när tid och lust infinnes.
/Felix
Bilen är som sagt en Volvo 240 från den andra halvan av 1988, alltså en sen 88 som brukar kallas 88b. Den har därmed LH2.4. Motorn är en B230F och till sin hjälp har den en M47-låda. Inget särskilt men allt funkar klockrent, än så länge. Det enda som är lite speciellt med denna bil är att den är av Blackline-utgåva. Detta innebär att den kom med svarta dekorlister, centrallås, växelspaksdamask i läder, mörkgrå inredning, elhissar i fram, ett blackline-märke på bakluckan samt turbinfälgar (Corona). Fast jag har just nu turbo-fälgar (Virgo). Tycker de är lite snyggare men en vacker dag ska jag införskaffa Coronafälgar. De är snygga de med samt så är jag svag för orginaldetaljer.
Namnet Ragnarröd kanske låter lite lustigt, och fult om man må tycka så men jag gillar det. Anledning till att bilen fick detta namn är för att jag ville ha ett unikt namn och började fundera. Bilen är röd, en lite gubbig bil men ändå tuff på något vis. Ragnar är ett gubbigt namn och ragnarrök låter tufft. Varför inte Ragnarröd? Det fick bli så.
Ragnarröd införskaffade jag i början av februari detta år. Bara ett halvår innan var jag inte ett dugg intresserad av Volvobilar och kunde aldrig se mig med en Volvo 240, men så en vacker dag satt jag på jobbet och läste en Nostalgiatidning. Jag kanske såg någon artikel om en 240 samt några intressanta annonser och så helst plöstligt som en blixt från en klar himmel var jag förälskad. Volvo 240 var mina drömmars bil. Dock hade jag en annan bil och det fanns inte plats för en till så det enda jag kunde göra var att drömma om vackra 240:s. Trots det dök chansen upp tidigare än vad jag hade kunnat tro (tyvärr p.g.a. en dikeskörning) och jag slog till på första bästa 240 som jag erbjöds. Det var Ragnarröd. Resan hem gick på ett bar dubbdäck och ett par sommardäck och det blev en äventyrlig resan hem. Generatorn laddade inte och jag körde utan framljusen på så länge som möjligt. Men i februari blir det snabbt mörkt och jag var tvungen att se var jag körde. Det gick bra ända tills jag var ungefär en mil hemifrån. Ljuset hade flackat ett litet tag och alla mätare hade redan flippat ur så jag visste att slutet var nära. Helt plötsligt var jag stående i en korsning. Batteriet var slut. Jag fick ringa på hjälp och efter bra tag och mycket jobb var bilen äntligen hemma. Den hade sina brister, varav laddningen var en brist, men priset tyckte jag var bra och jag hade möjlighet att låna en annan bil under tiden jag fixade denna. Jag skriver mer om vad som har fixats sedan bilen införskaffades samt vad som ska fixas den kommande tidigare i ett senare inlägg. Fler bilder kommer också. Denna trod kommer jag uppdatera när tid och lust infinnes.
/Felix
Senast redigerad av 10 FyoDisco, redigerad totalt 0 gång.
Är ute och sladdar med 240:n och lyssnar på Sator
Volvo 245 GL/T 1990, Volvo 245 Turbo 1982
Volvo 245 GL/T 1990, Volvo 245 Turbo 1982