[llesrof]

Jag tänkte att vi kunde ha en tråd där vi delar med oss av våra nära-döden-upplevelser. Alltså händelser i trafiken som gjort att ni mer eller mindre skitit på er av skräck. Jag hade det tvivelaktiga nöjet att uppleva detta idag. Jag satt med som passagerare i en bil idag. Utan att gå in på detaljer så är det en person jag känner mycket väl och som jag åkt med väldigt ofta. Denna person började köra bil för cirka sex år sedan och körstilen är utpräglat ryckig, knyckig och väldigt oplanerad. Det är mer eller mindre fullgas fram till korsningen och tvärnit istället för att släppa gasen tidigt och rulla fram och sedan bromsa in mjukt. Jag undviker att kommentera detta när vi är ute och åker eftersom det skulle bli mycket dåligt då.

Hur som helst... idag var vi ute och åkte. Det var en 80-sträcka och vi satt och pratade. Jag noterade att en tankbil stannat på vägen en bit lämgre fram då den skulle göra en vänstersväng in på en avtagsväg. Jag väntade på att hon skulle bromsa men det vart ingen reaktion. Vaffan...? Såg hon inte lastbilen. Vi susade fram i 80 knyck lastbilen kom närmre och närmre. Fortfarande inget som tydde på att hon skulle bromsa. Till slut fick jag panik och skrek "bromsa, bromsa! Ser du inte att lastbilen stannat?" Först då började hon bromsa in ganska kraftigt. Vid det laget hade jag nästan trampat genom golvet på passagerarsidan. Jag var helt övertygad om att vi skulle köra rakt in i lastbilen. Hon fick stopp på bilen i god tid och hon undrade varför jag blev rädd och påstod skrattande att hon minsann sett lastbilen och att den blinkade vänster.

Nu, tolv timmar senare, är jag fortfarande övertygad om att hon inte såg att tankbilen hade stannat. Är det klar sikt så att man i god tid kan se en stillastående lastbil framför sig så bromsar man in lugnt och försiktigt och i god tid. Man fortsätter inte i 80 knyck och sedan tvärnitar.

[Micce1980]

Intressant tråd

Autobahn för några år sedan. Jag, sambon och en fullpackad bil och en välfylld takbox på väg ner till den årliga skidsemestern i alperna.

Sambon sussar gott i passagerarsätet och allt flyter i vänsterfilen på i de 140 km/h som farthållaren ställts in på. Kommer över ett mindre krön där ett hav av bromsljus och varningsblinkers uppenbarar sig och alla framför mig står helt stilla. Jag står på bromsen så hårt det går, sambon vaknar och "gallskriker". Kastar ett öga i backspegeln och ser att bakomvarande är med på noterna. Jag har dock fler bilar i min fil framför än de i de andra två filerna till höger om mig, alltså mindre sträcka att ta ner farten på än bilarna bredvid mig, "FAN". Jag inser att detta kommer sluta illa, säger på antagligen ett mindre trevligt sätt "TYST" till min sambo och nu är det nära att krocken infaller sig. Reagerar instinktivt, måste få mer bromskraft på bakhjulen då bilen känns som att den lyft där bak, drar lite i handbromsen och får ner bilen lite och bilen bromsar avsevärt mer och jag får stopp på bilen. Ser nu att sambon som är van autobahn passagerare satt på varningsblinkers under dessa intensiva sekunder och vi ser förskräckta på varandra men lättade, tittar nu fram och ser att vi har maximalt tre-fem centimeter kvar till bilen framför *puh*

Undra hur bilisten framför kände egentligen :shock:

[sthlm]

De tre första bilarna jag ägde mötte jag älg med första dygnet jag ägt dom.
Detta i närheten av Stockholm, det låter helt sjukt men är sant.
Ni vet hur det är när man köpt en bil och skall "provköra" med lite extra vikt på gasen och helt plötsligt så får man panikbromsa för en stor jävla älg som är sur för att jag kör på hans väg.
Var nog inte mer än två meter kvar när jag fick stopp på min Saab 9000 -89 och en sur jätteälg var redo att äta upp mig.
Har nästan aldrig stött på älg förutom vid dessa tre tillfällen.

Sen har vi en tjej som jag tror jag skrivit några rader om här tidigare som skulle pussa sin kille och höll på att ramla ut framför min bil när hon snubblade på trottoarkanten i Hökarängen men räddades av grabben.
Benen darrade bra efter den lilla incidenten.

Min moder skjutsade mig till min tennisträning för 25 år sedan då vi mötte en bil som körde på fel sida vägen i vansinnesfart och på den tiden på Hammarby fabriksväg så var det höga kanststenar så inte helt lätt att kör undan.
Som tur var så vaknade väl pundaren upp och styrde undan så vi klarade oss.

[sthlm]

Kom på en liten grej jag helst velat glömma. Panikjobb i Göteborg där det handlade om.. miljoner.

Flög ner och jobbade till 04:00 och klev upp 06:00 och fortsatte så två dagar för att sedan sätta mig i en bil hem till Stockholm.
Hade inte körkort så jag satt i baksätet. Tyvärr så var jag nog den som var mest vaken av oss då jag måste känna/lita på föraren för att slappna av.
Föraren somnade såklart och mitt bilbälte "högg" när jag skulle kasta mig fram.
Som tur var så reagerade passageraren fram och styrde upp bilden.
Dom byttes av och vi kom hem helskinnade.

[Waizguy]

Skulle korsa en korsning som har dubbla filer i alla riktningar och en häck som går i mellan körfälten åt höger.
Jag ska rakt fram i denna korsning och inväntar grönt, trafikljuset slår om och jag börjar köra iväg, när jag är nästan mitt i korsningen vid häcken ser jag i ögonvrån något som kommer fort, jag bromsar ner och däckskrik yler från högersida.
En annan bilist som kör mot så rött som ett trafikljus kan vara bromsar genom korsningen framför snoken på mig.
Kunde ha slutat illa.

En annan gång var för ett par år sedan en vinter och jag var på väg hem från en långkörning. Jag kör på en 70 sträcka och kör igenom en cirkulationsplats, 100 meter efter cirkulationsplatsen finns en mack på höger sida. Då det var vinter va plogvallarna rätt höga och när jag är vid utfarten från macken dundrar det ut en bil vars förare panikbromsar och stannar bara ett par meter framför mig. Jag pumpbromsar på den gamla 740in och gör en sladdsväng runt bilen och lyckas på håret inte toucha den andra bilen. Hade det varit en framhjulsdriven bil utan ABS jag kört den kvällen hade vi garanterat kolliderat. Fick köra åt sidan och samla mig lite efter den händelsen innan jag fortsatte hemåt.

[Schmoyoho]

En mörk vinterkväll lånade jag en S80 MY04. Ingen dyrgrip men förstås en ögonsten för ägaren som jag inte heller riktigt kommunicerat något OK med angående lånet.

Men ingen fara - skulle ju bara köra samma runda jag kör flera gånger i veckan och plocka upp en person. Körandes på en 70-sträcka i cirka 75 km/h känner jag hur bakvagnen tar ett plötsligt men distinkt kliv åt höger. Ponera er följande: framhjulsdriven S80 utan antisladd som står raklång tvärs över en väg omgiven av höga plogvallar. Som upplagt för att köra hem några karossdelar fattigare om inte rentav med någon utlöst krockgardin.

Jag hade dock gode tur den kvällen: a) jag hade ägnat alla mina tidigare vintrar inklusive denna körandes i sidled med en 240 så någon form av instinkt tog vid b) vägen var helt tom och dessutom skedde detta i en svag men lång vänsterkurva så jag hade bra med utrymme c) det skedde mellan två avsnitt av refuger. Dessutom var det bara jag i bilen så ingen passagerare behövde traumatiseras.

Körde sedan samma sträcka, efter att jag återfått förmågan att hantera kopplingspedalen, i 45-50 km/h och på exakt samma ställe hände samma sak: bakvagnen tar ett väldigt plötsligt KLIV åt sidan. Fanns inga antydningar till spår eller annat på marken. Förmodligen min sjukaste upplevelse bakom ratten ännu.

[Psyko]

Fick för många år sen ett möte på en 2 filig väg i en svag vä kurva. En idiot som hade kört upp fel på en avfart och inte förstått att han/hon åkte mot trafiken. Det var en 90 väg och sent på natten, jag körde själv alldeles för fort med tanke på kommande fara. Jag låg i vä filen i svängen för att ta kurvan bättre när jag plötsligt ser ett par framlycktor. Jag ställer mig på bromsen och i sista stund när jag inser att den jag möter inte tänker stanna hinner jag precis byta till höger fil. Jag hade sån puls o sånt adrenalin påslag att jag inte fick fram ett ord när jag ringde 112 för att förklara att en bil var på väg ut på motorvägen i fel fil. Den jag mötte fortsatte som om ingenting hade hänt med riktning mot motorvägen. Hade lite svårt att somna när jag kom hem den natten.

[erikn]

En av första gångerna jag åker hoj själv, har tagit körkort året innan och skaffade hoj på våren. Är på väg till jobbet och åker i filen mot väg 73 i södra länken. Stillastående kö upp mot Gullmarsplan när någon får för sig att den inte orkar stå i kö, så det är bättre i min fil. Vår fil håller ca 50 km/h, inget kul när de bara svänger ut precis framför. Då insåg jag också att bromsarna behövde sig en översyn, för min hoj från 1983 hade helt klart låsningsfria bromsar, inte ens i närheten att låsa sig.

Sedan dess åker jag aldrig i den filen (eller annan fil bredvid stillastående) med hoj. Hellre vägrenen, för dit brukar bilarna sällan svänga ut framför.

[Wachtel]

Åkte på en mindre landsväg jag åkt massor med gånger. Höll korrekt fart (90) då jag inte hade bråttom. I en skymd vänsterkurva mötte jag en stillastående bil med hästsläp i sin fil och en lastbil som missat att den stod stilla och kör om i panik! Enda anledningen till att jag klarade bilen var att det fanns en liten avtagsväg med bred påfart på min sida. Tack vare ABS så kunde jag styra ut mot denna trots att jag fullständigt stod på bromsarna. Lastbilen klippte sidan på hästsläpet så lysen och skärmar rök! Men varken folk eller fä blev skadade.

[GT-mannen]

Fick gashäng en gång i mitten av 90-talet. Bodde då i Täby och var en eftermiddag på väg hem från Sollentuna. Hade precis svängt in på Frestavägen när jag hör en knäppande ljud till höger under instrumentbrädan. Därefter började bilen, en Ford Sierra 2,8i med automat, att gasa av sig själv (gjorde kickdown i 50) och drog iväg utav h*****e. Farten ökade med raketfart :roll: och jag ställde mig på bromspedalen för att få ner farten så jag skulle kunna slå av tändningen. Det tog någon kilometer innan jag fick stopp. Hade då varit uppe i farter långt över det lagliga (mätarnålen pekade rakt åt höger när det gick som fortast). Klev ur bilen och möttes av en fruktansvärd stank. Både skivorna och trummorna var knallröda och det var dessa som luktade. Efter att de hade fått svalna i några minuter startade jag bilen och den var som vanligt igen. Sedan körde jag hem försiktigt. Stanken från bromsarna satt kvar i några dagar. Märkligt nog var detta den enda gången bilen betedde sig på det här sättet.

/Håkan