- sön 01 mar 2015, 16:19
#953523
Efter att ha läst inläggen tror jag inte ni kan bli överens i denna tråd. Mitt eget förslag på att göra situationen bättre på (minst) 3-filiga vägar är följande:
1. Införa hastighetsgränser som har en bred och frivillig acceptans av absoluta majoriteten. Acceptansen för hastighetsgränserna ska vara naturlig, dvs. inte vara ett resultat av höga straff eller hård piska. Hastighetsgränserna, och acceptansen för dem, är av mycket självklara skäl en central del av strukturen i ett transportsystem.
2. Alla måste lära sig att accelerera ordentligt på påfarter så att hastigheten är anpassad innan man kör in på vägen.
3. Omkörningsförbud för tunga fordon och fordon med släp på vissa sträckor med uppförsbackar eller med många påfarter. Åtminstone vissa tidpunkter på dygnet (t.ex. vid rusningstrafik).
4. Kunna använda valfri fil efter flödesbehov, men då endast i kombination med en lägsta påbjuden hastighet (vita siffror på blå bakgrund) i ytterfilen, gärna även i mittfilen. Dessa lägsta påbjudna hastigheter kan behöva vara olika höga.
5. Både hastighetsgränser och påbjuden lägsta hastighet kan behöva vara dynamiska med elektroniska skyltar.
6. Alla måste inse och acceptera att olika förare och fordon är olika.
7. Alla måste acceptera att när man är förare bakom ratten måste man verkligen köra sitt fordon, inte bara åka. Alltså inga sms, fumlande med telefonlur, äta hamburgare, titta på kulturfilm, eller vad det nu kan vara för nöjen man ägnar sig åt.
8. Använda speglar och visa sin avsikt på ett tydligt sätt med avgivande av tecken innan filbyte. Givetvis ska ett filbyte kunna ske med samförstånd. Den som vill byta till en fil med högre hastighet måste inse det självklara med att öka sin egen hastighet. De som redan ligger i en fil bör i större grad inse att de måste medverka till att släppa in de som vill byta fil. Särskilt om de visar sin vilja tydligt med tecken och att de anpassar sin hastighet till den nya filen. Detta är en mycket svår nöt att knäcka eftersom den kräver att alla släpper sin själviska tro på att de har "rätt" och att ingen minsann ska hindra just dem.
9. Alla måste acceptera att två fel inte är mer rätt en ett fel.
10. Acceptera ett system där transportarbetet hamnar i fokus och där målbilden ska delas av så många som möjligt. Det handlar om att engagera sig och ställa krav på beslutsfattare. Idag styrs beslutsfattare av lobbyister med egenintressen och vi vanliga trafikanter kommer i kläm.
11. Alla gröna miljöanpassningar av transportarbetet måste ske med bibehållen trafiksäkerhet och nödvändig hänsyn till trafikpsykologi som utgångspunkter. Så är det inte alltid idag och acceptansen för regler generellt kan utarmas om pedagogiken brister. Med stor fara och oförutsägbarhet som följd.
Ovanstående skulle definitivt innebära att "jantelagen" måste stå tillbaka för logik och rationellt beteende. Samt att avvikelser mot den norm som istället skulle växa fram, om ovan punkter gällde, med fördel kan beivras hårdare. Det skulle bli oändligt mer pedagogik i en sådan bestraffning än vad det är i dag.
Jag kommer just hem från Tyskland från en 200-milatripp och på t.ex. Autobahn ser man mycket av mina ovanstående punkter. Alla sköter sig inte till 100% men de allra flesta försöker göra det. Och jämfört med Sverige är det en milsvid skillnad med vilken framförhållning de allra flesta förare kör. Jag har kört 10.000-tals mil på kontinenten och kör fortfarande mycket på kontinenten och har lite svårt med att vi ska behöva vara så "trångsynta" hemma i Sverige. Både lagstiftare och trafikanter. "Jantelagen" svävar som ett töcken över hela transportsystemet här i Sverige.
Ett exempel: Det regnade under min förra resa nästan hela vägen. Trafiken flyter ca 120-150 km/h. Några få avvikelser uppåt. Eftersom trafikflödet var relativt stort var alla 3 eller 4 filerna i varje riktning mer eller mindre trafikerade. Jag låg för det mesta i de två yttre filerna. Om någon vill köra om flyttar jag på mig. Om jag kommer ifatt någon så flyttar de oftast sig. Men det speciella som nästan aldrig förekommer i Sverige är att nästan alla är relativt duktiga på att hålla avstånd. Dels pga regnet. Men den största anledningen är just att det ska gå att byta fil. Den som vill byta fil väntar på en lucka. Anpassar sin hastighet snabbt och kör in i luckan. De bakomvarande anpassar i sin tur säkerhetsavståndet till de nya omständigheterna. Inga knutna nävar, inga helljusblink, allt flyter bara på. De bakomvarande uppfattar inte situationen som att de blev "snuvade" på en plats under förutsättning att den som bytte fil anpassar sig till omständigheterna och inte ligger och sölar. Och kör man hundratals mil är det genomsnittshastigheten som betyder något. Inte en attack för att vinna några luckor i ett nästan oändligt trafikflöde. De allra flesta i t.ex. Tyskland inser detta. Men några hormonstinna Tyskar finns det naturligtvis. Men de är inte så många totalt sett. De allra flesta gånger aggressioner visas/skapas på Autobahn är det gästförare från andra länder som antingen är upphovet till eller står för aggressionen. Men hemma i Sverige är detta vardagsmat nu för tiden. Noll samarbete. Noll logiskt tänkande. Man ser inte sig själv som en del av ett större sammanhang. Man ser sig själv som sammanhanget självt. I alldeles för stor grad.
낙타 S90 T4P MY20 + V40 T3 BA MY17 + Versys 1000 MY22
"What one learns one might forget. What one has understood one never forgets."